Första dagen på jobbet bar hon glasen tätt klirrande på en bricka genom svängdörren. I rummets stora hav bildade människor öar, pratade i grupper. Hon gick till grupp efter grupp och höll fram brickan så att alla kunde ta varsitt drinkglas. Hon visste inte om man skulle le så hon lät bli. Att slippa le var som att ha på sig en kofta mot kylan. Det var fortfarande kallt, men man frös inte lika mycket.

Däremot hade hon fått ta på sig jobbkläder; svart rak kjol, vit blus, svarta strumpor med söm och svarta skor. Strumporna med söm gjorde det absolut nödvändigt att inte le. Hon kände sig redan så tillgänglig att hon lika gärna hade kunnat gå naken och bjudit ut sig själv.

En man i skägg log omotiverat länge mot henne när han tog emot glaset. Hon tittade i fjärran och gick vidare. Hörde hur han skrattade högt bakom hennes rygg men hon vände sig inte om. Han hade långbyxor och kavaj, damerna i sällskapet hade vanligt långa kjolar och normala strumpor. I nästa grupp människor sade en man Ahhhh! när hon kom och såg henne i ögonen. Hon hade aldrig sett honom förut.

Hon närmade sig en tredje grupp där alla redan skrattade. Tre män haha-ade. En hade rött ansikte. Skratten övergick till Wow! när hon kom fram. Var det för att drinken var grön och hade ett rött bär? Troligen inte.

Precis när hon vände sig om och tryckte ifrån med bakre foten för att ta ett steg därifrån kände hon hur någon nöp henne i baken. Hon släppte brickan som gick i golvet. Det blev ett brak när metall och glas slogs mot stengolvet. Utan att vända sig om vrålade hon:

- Rör mig för helvete inte!

(Mening från Walter Ljungquists Paula: Rör mig inte, sa Paula)

 

Kalle Byx

4 september 2016 16:19

"Att slippa le var som att ha på sig en kofta mot kylan!" Bra.

http://www.ormanas.blogspot.se

stannahar

5 september 2016 09:13

Tack!

 

Grå Papegoja

4 september 2016 20:24

Bra!

 

B i r g i t t a

5 september 2016 00:50

Bra! säger jag också :)

http://birgitta.live

 

Stanna här

5 september 2016 09:21

Tack snälla Grå Papegoja och Birgitta!

http://stannahar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...