- Jag vill inte flytta, sa jag och petade med tån i asfalten.

- Men älskling, vi måste.

- Kan väl hända. Jag vill inte.

- Tror du inte att det kan bli bra, en spännande förändring?

- Nej det tror jag inte. Jag vill stanna här.

Jag vill stanna, gräva ner arslet i den bänk jag sitter på. Bli en träfigur som alltid finns kvar, oavsett väder. Låta färgen flagna av mig men inte flytta. Vad som helst, fågelskit, ungar som ristar in budskap i mig.

Men mamma hade fått ett nytt jobb, i en större stad. Hon hade redan köpt en lägenhet där och jag hade sett den på bild. Den var liksom fyrkantig och hade stora fönster. Havsutsikt.

- Jag hatar förresten havet.

- Okej, jag har noterat det, sa mamma. Nu går jag hem och sätter på maten. Kom senast halv sex så hinner vi äta innan filmen börjar.

Mammor förstår absolut ingenting.

 

skymning

16 september 2016 07:47

Jamen eller hur, den här känslan känns bekant. Att inte kunna styra sin tillvaro kan vara så frusterande :)

stannahar

16 september 2016 09:04

Ja! Och barn lär ju vara de mest konservativa människorna.

 

Grå Papegoja

16 september 2016 07:52

Bra! Vem vill ha havsutsikt när man kan växa fast på en träbänk?

stannahar

16 september 2016 09:04

Nä precis, valet är ju enkelt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...