Åker du tåg måste du ha sittplats.

Har du inte sittplats, åker du inte tåg.

Då står du vid rälsen och ser det passera.

Håret slits upp i en kvast bredvid ansiktet.

Sen blir det tyst och stiltje igen.

Kanske inte så dåligt.

Det vet jag inget om.

Vet heller inget om hur de med sittplats har det.

Där sitter de med sina vindruvor,

smulor av Mariekex och kissnödighet.

Glöm inte märket på kinden efter att ha sovit mot stolsryggen.

De ser sig själva i fönstrets perfekta spegling

när det blivit mörkt ute.

Men det som lever mellan

raderna i tågvärdens beskrivning

av verkligheten,

det är jag.

Fripassagerarens

eviga rörelse.

Två fötter är aldrig i golvet samtidigt.

Ser en plats med lucka i reservationen

efter Köping.

Sätter mig knappt.

Bara halva sätet och

spända lår som är redo att

skjuta upp mig som en katapult igen

och gå därifrån när mannen med tunt skägg sidledes

efter Örebro

börjar skuffa sig framåt i gången

med väskan före sig

mot platsen som inte är min.

När valde jag mitt liv?

Valde jag?

x

 

Kalle Byx

12 oktober 2016 20:38

Vindruvorna och mariekexen!

http://www.ormanas.blogspot.se

stannahar

13 oktober 2016 22:05

En sötsliskig kombination :)

 

Jenny

12 oktober 2016 21:34

kommer tänka mycket på den där kvasten när jag står vid rälsen framöver.

stannahar

13 oktober 2016 22:06

Kul :)

 

Irrbloss

13 oktober 2016 09:02

Usch, jag har åkt ospec.at (utan sittplats) på regionaltåg förut - det är hemskt. Nu mera står jag rätt ofta på t-banetåget och det är ju lite bättre, när det inte är trängsel förstås.
Känner igen mig i metaforen också, av att inte ha sittplats och att ständigt ha anspänning i kroppen. Har det varit självvalt? Inte direkt... Men vi har också rätt att ta plats och slappna av, annars är det svårt att orka.

http://tintomarareflekterar.wordpress.com

stannahar

13 oktober 2016 22:07

Man känner sig nästan som en laglös när man är fräck nog att sitta ner på tåget om man inte löst sittplatsbiljett tycker jag. Och visst måste man få ta plats, helt sant!

 

Grå Papegoja

13 oktober 2016 10:41

Platsen som inte är min...

stannahar

13 oktober 2016 22:08

Känns inte så i alla fall ...

 

skymning

13 oktober 2016 19:15

Jag tycker mycket om din beskrivning om hur det kan kännas att inte ha en bestämd sittplats, en pendlares vardag :) :)

stannahar

13 oktober 2016 22:08

Ja det kan ju ge sådana associationer :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...