Varje morgon sågs de i vardagsrummet för att äta frukost.

Hela familjen och alltid någon kompis och en släkting.

Varje morgon attackerade hon dem med tjat om att åka och bada.

Det lyckades nästan alltid.

Att åka och bada var att veta vad som skulle hända.

Ingenting oöverstigligt.

Hon skulle klara denna dagen också.

Hon skulle rusa från hettan i bilen nedför backen till badplatsen och kasta sig i vattnet. Skulle känna hetta förbytas i kyla så snabbt att njutningen gränsade till smärta.

Skulle bli kall ganska fort igen, rusa upp och slänga sig i den bruna, varma sanden.

Hela dagen gick så med avbrott för att äta sockerbulle och dricka saft.

När de åkte hem på kvällen var hon utmattad av hunger och sol.

När de åkte hem i augusti var hon pepparkaksbrun och nästan blond.

x

 

skymning

17 oktober 2016 23:20

Så bra beskrivet om hur det känns då man vill något mycket och längtar. Älskar de två sista meningarna! <3

stannahar

18 oktober 2016 14:57

Tack

 

Ethel

18 oktober 2016 14:20

Håller med skymning, men samtidigt känner jag en stress, både yttre och inre hos kvinnan. Bra!

http://http:/tittelina.blogspot.com

stannahar

18 oktober 2016 14:58

Ja, nog är det stress också. Tack!

 

Irrbloss

18 oktober 2016 15:05

Jag blir nyfiken på det där oöverstiglig hon vill undvika för att klara ytterligare en dag. Känner igen mig själv i den här texten från barndomen - jag tjatade nog en hel del om bad... Blev aldrig pepparkaksbrun men blondare och kräftröd. ;)
Bra!!

http://tintomarareflekterar.wordpress.com

stannahar

26 oktober 2016 14:44

Det blev nog inte jag heller, men det röda blev brunt så småningom i alla fall. Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...