Ger och tar gör vi varje dag. Balansen håller vi noga reda på, och märker så fort det tippar över. Nej, nu har du bjudit mig en gång mer, så det är min tur att betala. Nej, jag tömde diskmaskinen i går, så jag slipper i dag. Vågskålarna ska hamna på samma nivå när dagen är slut.

Om en ger mer än en annan så är förhållandet ojämlikt, en hierarki. En förälder är mäktigare än barnet, en rik person har någon som är beroende av den, en frisk hjälper en sjuk, en stark lyfter åt en svag. Här ligger svagheten, maktlösheten, fattigdomen och sjukdomen i ena vågskålen och kompenserar för det vi inte ger tillbaka. Vågskålarna väger jämnt när dagen är slut, även då.

Jag tycker att vi är duktiga på det där, vi människor. Vi är bra på att hålla sams, att hjälpa den som behöver, att vårda. Det är bara undantagen som lyser i neonfärg, fast de är mycket färre. Det gör mig glad.

x