Jag satt på en Subway-restaurang, i ett köpcentrum där jag aldrig satt min fot tidigare. Det var så stort där, och jag hittade förstås inte, utan fick ta första bästa matställe jag råkade gå förbi. När jag gick mellan Åhléns och boutiquen Kriss blev jag plötsligt så hungrig att jag kände att jag bara inte skulle överleva om jag inte fick mat direkt. Så känner jag visserligen ofta, men varje gång är det som första gången och jag är alltid lika övertygad om mitt nära förestående frånfälle om jag inte får käk bums.

Medan jag väntade på att någon skulle materialisera sig bakom disken stod jag och kollade på menyn. Alla mina principer fick gå och lägga sig eftersom hungern var så stor. En nätt figur i svart fläta kom ut och jag beställde mat som jag bestämt mig för att inte äta: bröd och dåligt kött och gummiartad ost och söt dressing. Sånt kan man ju bestämma när man sitter mätt och belåten hemma i soffan.

Jag slog mig ner vid ett träbord intill glasväggen ut mot gången. Min långa macka höll knappt ihop. Varje gång jag tog en tugga trillade en paprikastrimla eller gurkskiva ut, eller så droppade det barbequedressing på brickan. Det lilla bordet var snart täckt av använda servetter, kladdig bricka, grönsaksbitar och skrynkligt papper som varit virat runt den varma ubåten. Jag kunde inte spela Wordfeud samtidigt, då hade telefonen också blivit nerkletad. I stället såg jag ut i gången. På en bänk vid en grupp palmer satt en äldre kvinna med ett barn i famnen. Bredvid dem stod en yngre kvinna och matade barnet från en burk. Barnet var en pojke på kanske tre år. Han låg alldeles stel i mormors famn och såg för stor ut för att ligga raklång och få mat. Kinderna var alldeles smetiga av den mosiga maten som han fick av sin mamma. Kanske kom de från Syrien.

Jag var klar och rätt lättad över det. Torkade av mig en sista gång, slängde skräpet i ett hål och ställde brickan ovanför på en hylla. Barnet borta på bänken låg kvar i samma ställning i mormors famn, och mamman fortsatte att mata honom. Jag såg på dem och log när jag gick förbi, jag har ju också matat barn en gång. Ingen log tillbaka, ingen var beredd på ett leende. De stod i en bubbla av förlust och saknad, av lång och sorgsen vardag. Fast de var tre var de alldeles ensamma.

x

 

Skymning

8 mars 2017 09:12

Men vilka fina iakttagelser och detaljer. Denna text grep tag i mig på djupet. Påminns också om vilka livsöden som finns runtomkring oss varje sekund. Gripande.

stannahar

8 mars 2017 09:47

Tack, vad snällt :) Ja, det är väl bara att se sig omkring, när man orkar, gissar jag.

 

Grå Papegoja

8 mars 2017 10:02

Tack för dagens skratt. Jag kunde inte låta bli att skratta högt åt din skildring av Subway, det sorgliga slutet till trots.

stannahar

8 mars 2017 11:08

Tack själv, glad att du skrattade.

 

Irrbloss

8 mars 2017 14:19

Jag håller med Grå Papegoja. Den lustiga, absurda situationen förbyts sen i sorg och tragedi. Mycket bra!

http://tintomarareflekterar.wordpress.com

stannahar

8 mars 2017 17:24

Tack så mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...