I en plastkasse som hänger från en spik på väggen bredvid diskbänken, ligger tomflaskor, alla genomskinliga. Det har varit vichyvatten i några, sockerdricka eller fruktsoda i andra. På spiken bredvid hänger en annan plastkasse, en med vanligt skräp i.

Jag ska laga pannkakor och knäcker ett ägg i den rostfria skålen som står i köksvasken. Jag rycker till när ägget rinner ut, alldeles vattnigt. Gulan är inte fast utan har blandats i vitan. Och det luktar illa, det stinker faktiskt. I våras var det en kille på skolan som hade med sig en stinkbomb, och det är precis så det här ägget luktar. Impulsivt tar jag skålen och häller innehållet i plastkassen som hänger bredvid mig. Sedan knyter jag ihop kassen och ställer den utanför köksdörren, som vi brukar göra. Rutinen är att någon därefter tar med den till den lilla dunge där vi slänger skräp rakt i ett dike, för detta är på 60-talet och pappa har sagt att vi ska göra så, skräpet har förmultnat till nästa år vi kommer tillbaka till torpet.

Mamma åker till Hästveda för att handla mat. Bilen kränger nedför gårdsplanen och skapar ett dammoln på grusvägen där den brummar söderut i middagssolen. Jag springer ut i skogen med mina syskon och en vän. Vi går planlöst runt och pratar, och sedan leker vi gömme bland de mossiga stenarna och slyet.

Vi kommer hem efter några timmar och då är mamma tillbaka. Vid middagen berättar hon att det var så genant på affären för när hon skulle lämna tomflaskor började det stinka i hela affären. Hon förstod ingenting när expediten kom på att stanken kom från mammas plastkasse. Jag förstod desto bättre, att det var jag som råkat slänga ägget i fel plastkasse på väggen.

Så här, långt efteråt, när jag hört hur många har haft det under sin uppväxt, kommer små, små varma pulsar av trygghet och tacksamhet för att jag utan vidare kunde berätta att det var mitt fel. Och för att ingen blev arg på mig. Den mosaiken är ju barndomen, om man överlever den. Något måste också ha varit bra.

 

Kalle Byx

15 mars 2017 16:12

Oj så länge sen. Fint berättat.

http://www.ormanas.blogspot.se

stannahar

16 mars 2017 22:20

Tack. Det känns längesen nu.

 

Ethel

15 mars 2017 16:12

Lätt att se scenerna framför sig. Fint skrivet. Så bra att kunna känna att det gick bra att erkänna misstag utan att få ångest för följderna. Bra föräldrar.

(men plastkassar försvinner inte från diket ;-))

http://http:/tittelina.blogspot.com

stannahar

16 mars 2017 22:19

Tack, ja det är bra att inte skrämma barn till tystnad.

 

Grå Papegoja

16 mars 2017 08:21

Vilken historia. :) Dåliga ägg luktar minst sagt illa.

stannahar

16 mars 2017 22:19

Ja fy, det gör de.

 

B i r g i t t a

17 mars 2017 11:33

Bra skrivet! Och jag känner igen detta med tidens sophantering och kan se hårt ihoprullade slottskaviartuber i den lilla gropen som grävdes ... Fint avslut!

http://birgitta.live

stannahar

17 mars 2017 15:15

Till exempel kaviartuber ja! Inte multnade allt till nästa år heller ... Tack!

 

skymning

17 mars 2017 19:44

Kanonbra skrivet! Du skriver så det känns att man är där i den stunden. Mycket fint!

stannahar

18 mars 2017 16:57

Tack snälla Skymning!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...