Sjunker ner på knä för nära jorden finns det tröst. Därifrån är det inte så långt att falla. I höjd med vintergäcken ingen svindel. Och jag längtar inte efter någonting, för allt jag åstundar finns ju här.

Är det hit som alla längtar fast ingen vågar nämna det, och rispa på den sprickfulla hinnan? Vem skulle i så fall gå och jobba? Vem skulle handla alla varor, passa alla tider, om allas heta tårar inte hade så långt att falla?

x