Sjunker ner på knä för nära jorden finns det tröst. Därifrån är det inte så långt att falla. I höjd med vintergäcken ingen svindel. Och jag längtar inte efter någonting, för allt jag åstundar finns ju här.

Är det hit som alla längtar fast ingen vågar nämna det, och rispa på den sprickfulla hinnan? Vem skulle i så fall gå och jobba? Vem skulle handla alla varor, passa alla tider, om allas heta tårar inte hade så långt att falla?

x

 

Grå Papegoja

17 mars 2017 16:22

Sorgligt.

stannahar

18 mars 2017 16:58

Tack, jo lite.

 

B i r g i t t a

17 mars 2017 23:16

Djupsinnigt så det förslår och trigg för tänkandet ...

http://birgitta.live

stannahar

18 mars 2017 16:57

Tack, ja kanske det :)

 

Skymning

18 mars 2017 07:38

Poetisk och tankvärt!

http://Www.skrivrummen.blogspot.se

stannahar

18 mars 2017 16:56

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...