‑ Jag har förresten fått jobbet på det stora exportföretaget, som sekreterare.

Jag pillade på den spiralformade telefonsladden, drog isär den och mindes hur smutsgrå den varit i barndomshemmet. Min var vit nu, men det grå satt kvar i huvudet.

Jag fick inget svar.

‑ Så jag ska börja den första september, om fem dagar. Så det …

‑ Jaha.

‑ Ja. Så det … började jag igen. Så då får vi se hur det blir.

‑ Ja, då får jag nästan säga att du får välja mellan det jobbet och mig. Du kan inte få båda.

‑ Haha, nä.

Jag visste ju att jag hade kompromissat och inte följt den glödande, utritsade väg som han alltid gått. Den som betydde noll pengar och säkerhet, samtidigt som den krävde känslomässig närvaro av mig, för utan den skapas ingen konst. Han var inte vilse i varuhuset utan föräldrar, och jag fördömde mig själv för att jag var det. Skrattade åt mig, längtade samtidigt hett efter den där vägen. Och förstod att jag måste välja, och därmed förlora honom.

x

 

Kalle Byx

18 mars 2017 17:33

Hen har redan bestämt sig verkar det som. Bra skrivet.

http://www.ormanas.blogspot.se

stannahar

19 mars 2017 20:37

Tack! Ja, det var nästan inte ett val tror jag.

 

Tricia

18 mars 2017 20:18

Håller med föregående talare. Hen verkar ha bestämt sig. Och det är bra, man ska följa sin magkänsla. Bra formulerad text!

http://www.oraklet.net

stannahar

19 mars 2017 20:38

Tack! Eller så är det kanske inte så mycket till val, alla gånger ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...