Jag står här på din gård

Jag älskar dig så mycket

Jag saknar dig så mycket

Ditt köksfönster är svart

Du var så sysselsatt

Med allt som måste göras

Med allting som du valde

Att älska framför mig

En isdrottning kom hit

Och bände upp min bröstkorg

Sjönk ner i vänstra förmaket

Och gjorde sig ett bo

Hon spelar detta spel

Hon verkar aldrig tröttna

En sittplats för lite

En flicka för mycket

Jag står med Lars Forssell

Det regnar i mitt hjärta

Han håller mig i handen

Han släpper inte taget

x

 

Irrbloss

22 mars 2017 08:27

Så vackert och vemodigt! Varför förlåt Forssell? han verkar vilja finnas där och det förstår jag.

http://tintomarareflekterar.wordpress.com

stannahar

22 mars 2017 13:57

Tack! Ja, för att jag snott lite av hans Jag står här på ett torg och gjort något som inte kan mäta sig med hans fina vistext/dikt.

 

Grå Papegoja

22 mars 2017 09:09

Toppklass! Men varför be Forsell om ursäkt?

stannahar

22 mars 2017 13:59

Tack!
Jag ville bara ursäkta att jag snodde lite av hans Jag står här på ett torg, särskilt rytmen och några ord också.

 

B i r g i t t a

22 mars 2017 11:38

Helt underbart!

http://birgitta.live

stannahar

22 mars 2017 14:00

Tack snälla du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...