- Nej Marina, du har redan fått en kaka. Här, vill du ha lite vatten? Var var vi? Jo, du vet, hon har sina färger som hon alltid använder. Jag har aldrig sett henne klädd i annat än svart, marin eller rött. Eller en kombination av de färgerna. Att sen se mamma bredvid henne i sina storblommiga tält i gult och orange, det blir nästan komiskt. Tänk att två systrar kan vara så olika. Va? Jo, det stämmer, hon dammsuger sin trädgård. Hahahaha, herregud! Vad sa du Marina? Ja, kom och sitt i mitt knä lilla gumman. Men du, nu ska jag laga middag, ha det så jättebra, ta hand om dig nu så hörs vi om lördag? Puss!

x

 

Ethel

29 mars 2017 16:45

Vilken bra monolog! Blir speciellt när man bara hör den ene som pratar i telefon och inte vet svaren. Även om personen i andra änden kanske inte får så mycket syl i vädret här ;-).

http://http:/tittelina.blogspot.com

stannahar

2 april 2017 15:07

Tack Ethel!

 

Grå Papegoja

30 mars 2017 07:58

Skvaller! :)

stannahar

2 april 2017 15:06

Ja :)

 

Irrbloss

30 mars 2017 12:21

En mamma som sitter och pratar ömsom i telefonen, ömsom med dottern. Trots att svaren i luren inte finns med förstår man ändå allt! Rolig text!!

http://tintomarareflekterar.wordpress.com

stannahar

2 april 2017 15:06

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...