Vägen till skolan är inte lång men inte heller kort. Jag springer ibland, går ibland, för snart ringer det in. Skolväskan slår mot utsidan av låret, remmen skär in i den diagonala axeln. Jag andas fort för det är jobbigt att behöva springa direkt på morgonen när jag bara ätit en halv skalk franskbröd och druckit söt choklad till frukost. Mamma satt inte med vid bordet och vet inte vad jag inte åt.

I min bänk sitter jag med chokladdrycken fortfarande som smuts i mungiporna och rufsigt hår. Framför mig ligger ett A3-ark med linjer på. Vi ska rita stora A:n, flera stycken på varje rad. Jag tycker det är tråkigt för jag kunde läsa långt innan jag började skolan. Hela skoldagen tycks mig som en tunnel som smalnar av vid horisonten. Fröken är i andra ändan av klassrummet och visar dem som inte vet hur man skriver A, och jag hoppas att det snart ringer ut för lunch.

På skolgården efter lunchen står jag på ett lågt staket och håller mig i husväggen. Jag ser på de andra som leker. En flicka kommer bort till mig och frågar om inte jag ska leka. Nej, svarar jag, jag vill stå här och titta. Det finns en vaktande lärare som går fram och tillbaka på skolgården men jag busar ju inte, så.

Hemma efter skolan pysslar jag med min Hobby, som är att ha krukväxter. Jag vattnar mina två blommor, en som heter spanska päron och en som heter aralia. Det har jag sett i min bok Blommande krukväxter, som har svartvita bilder och hårda pärmar. Jag ser ut genom fönstret och vet att jag borde städa så att jag har ett fint rum.

Men i stället lägger jag mig och läser en Lottabok, som jag inte riktigt förstår. Hon är kär i en som heter Paul och blir nervös när hon ska äta en napoleonbakelse, för den flagar så mycket.

På kvällen kommer mamma hem, sent. Jag står i köksdörren och ser på när hon lagar maten. Stående vid spisen vispar hon i såsen och rister stekpannan så att hennes höfter och bröst skakar hit och dit.

Längtar att din blick ska bränna hål i mig.

x