(Jag såg filmen Aniara i går, kan rekommendera den!)

Ombord på Aniara

Förs vi

Mot okänt mål

Om det ens finns något mål?

Var och ens slutstation är dock känd

Och inte stämd i dur precis

Vi har inte kontroll över vare sig

Universums eller vårt eget öde

Så lite kan vi styra

Fast vi lägger all

Precis all

Vår tid på just det, att

Lägga tillvaron tillrätta

Sköta oss

Sköta varandra

Planera, hoppas, längta och vänta

På det vi tror ska hända

Terrorism i vårt köpcentrum

Påminner mig:

Du kontrollerar ingenting

 

Ljusletaren

11 februari 2019 14:08

Påminner lite om min text igår :-)
Precis ... vi låtsas att vi kan och vet allt ... men gör vi det?
Bra ordat!
Måste nog se filmen :-)
/kram

http://strimman.bloggo.nu

 

Stanna här

11 februari 2019 14:17

Ja, de påminner om varandra! Tack för fin kommentar. Filmen är bra, men hemsk och dyster samtidigt. Kram <3

http://stannahar.bloggplatsen.se

 

Ethel

11 februari 2019 14:34

Nej, finns det något mål, egentligen? Jag vet hur jag mår precis nu i den här sekunden. Men nästa, vad vet jag, då kan jag vara borta.

Mycket bra text!

http://tittelina.blogspot.com

 

Stanna här

11 februari 2019 14:41

Tack Ethel! Tanken på att vi inte kan kontrollera så mycket gör mig mindre orolig för till exempel terrorism.

http://stannahar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...