Jag vet, jag har gått på fel vägar

Men jag hade bara min karta

Och där var inte de bra utsatta

Det försöker jag acceptera

På söndagar, heta, sommarstadstomma

Svidande fördömd

För allt jag lät bli att hjälpa dig med

Steg jag in under valven

Doften av gammalt trä och murbruk

Kanske var det bara jag i min bänk

Ibland någon mer

Musiken, psalmernas noter jag försökte följa

Texterna, bönerna

Nådde mitt dåliga inre

Smekte det hårda, löste upp krampen

I varma, förlåtande tårar

Varje söndag den sommaren

 

Ljusletaren

23 februari 2019 09:49

Så vackert och jordnära.
Livet är hårt men det kan också bli bra.
Skönt att knuten löstes upp att personen fick frid/ kram

http://strimman.bloggo.nu

 

Stanna här

23 februari 2019 09:54

Sant båda två, det är hårt men det kan bli bra. Ja, det var magiskt nästan. Tack snälla, kram <3

http://stannahar.bloggplatsen.se

 

ulla berglund

23 februari 2019 16:03

Gå in i en kyrka. Tänd ett ljus. Sitt på en hård träbänk. Kanske övar organisten just då. Du känner ro och frid.
Så kändes din text.

 

Stanna här

23 februari 2019 18:07

Tycker det är fint att texten känns så. Det var lite av det som jag ville förmedla <3

http://stannahar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...