Senaste inläggen

Av stannahar - 3 mars 2017 13:24


Den dag jag slipper tänka

är en levande dag

Då möts vi

i våra sinnen

Ser dig genom fingertopparna

Andas in dina lockar genom näsan

Hör din varma puls i mitt bröst

 

 

x

Av stannahar - 2 mars 2017 14:39


Ger och tar gör vi varje dag. Balansen håller vi noga reda på, och märker så fort det tippar över. Nej, nu har du bjudit mig en gång mer, så det är min tur att betala. Nej, jag tömde diskmaskinen i går, så jag slipper i dag. Vågskålarna ska hamna på samma nivå när dagen är slut.


Om en ger mer än en annan så är förhållandet ojämlikt, en hierarki. En förälder är mäktigare än barnet, en rik person har någon som är beroende av den, en frisk hjälper en sjuk, en stark lyfter åt en svag. Här ligger svagheten, maktlösheten, fattigdomen och sjukdomen i ena vågskålen och kompenserar för det vi inte ger tillbaka. Vågskålarna väger jämnt när dagen är slut, även då.


Jag tycker att vi är duktiga på det där, vi människor. Vi är bra på att hålla sams, att hjälpa den som behöver, att vårda. Det är bara undantagen som lyser i neonfärg, fast de är mycket färre. Det gör mig glad.



x

Av stannahar - 1 mars 2017 16:18


Kan inte se en katt utan att bli ledsen. Vad gör du här hos oss? Du är ett djur, du vill vara med de dina, inte ligga på vår soffa och sova bort ditt liv i värmen från elementet.

 

Kan bara tänka på hur egoistiska vi är som domesticerade dig. Kaniner i en bur är förstås ännu värre. Hjärtat kramas åt när jag ser pälsbollar bakom galler. Ibland, när barnen är på rätt humör, får de komma ut och bli kelade med.

 

Hade katt som barn, Pelle. Han rymde. Pappa kom hem en dag och såg Pelle som ett plaskvått, svart streck försvinna mellan buskarna i trädgården. Han gick in i huset och där stod jag och brorsan, fyra år, i dörrhålet till köket.

 

- VAD har ni gjort? frågade han, för en gångs skull lite strängt. Jag tog bror i handen och sa:

 

- Vi har inte rullat katten i Surf!

 

 

x

 

Av stannahar - 28 februari 2017 15:38


Numera har hon en modern lägenhet. Den ligger Intill den stora korsningen vid infarten till stan. Flytten från patriciervillan var en lättnad, fast jag ser det som att hon blivit inspärrad på häktet. Mellan hennes jättestora hus med salong, kristallkronor och trädgård som en liten park vid ån, komplett med gårdskarl, grusgångar och gnisslande grindar, och en trea med heltäckningsmatta och temperatur som aldrig går under 25 grader finns en tung skjutdörr som stängdes samtidigt som jag var i England på språkresa. När jag kom hem bodde hon på Kristian II:s väg, han som kallas tyrann.

 

Men nu slipper mormor hyra ut fyra av sina rum till unga män som går på SJ-skolan. Det är slut med att dela ut nycklar, ha koll på de elektriska spisplattorna i varje rum och att låsa telefonen till bara en markering.

 

När hon får en kund behöver hon inte stänga dörren till vardagsrummet. Hon pratar fritt om stjärnan hon lagt, en mörk man i uniform och en liten vinst.

 

Samma å som flyter förbi villan ser hon nu från sin balkong. Den förbinder då med nu, kanske.

 

En dag kan hon inte hitta sina silverbestick. När hon letat i en timme ringer hon polisen för att anmäla en stöld. Hon misstänker hemvården som var där dagen innan. Polisen kommer dit och pratar med henne. I en garderob i hallen hittar de besticken. Det är mormor som lagt dem där själv. Hon brister ut i gråt när hon förstår hur glömsk hon blivit.

Av stannahar - 27 februari 2017 22:10


Jag var läraktig

Det är min enda förklaring

 ‑ Ursäkt till dåligt uppförande finns visst inte ‑

Eller finns det, hos barn?

Var går gränsen, vem kan ursäktas

Som gör det som är ont?

Den som lärt sig det som liten

Då den inte kunde rätt och fel?

 

I alla fall

Lärde jag mig väldigt bra

Att vara känslokall

Och att racka ner på dig som inte var det

I skolan var jag ensammast

Fast bäst i klassen

När det knep hade jag ingen medkänsla med dig

Inte med mig själv heller

Kastade bort oss båda

Som något förbrukat

 

Blodspåren på skolgården

Går inte bort

 

 

x

Av stannahar - 25 februari 2017 14:14


Är det inte konstigt

Nyckeln heter tråkigt

Den låste in dina känslor

i en omålad låda av plywood

Sen kastade du nyckeln i sjön

så den sjönk till botten

och doldes av det mörka sjövattnet

 

En dag satt du i den mörka källaren och såg på teve

där en expert sa att tråkigt är nödvändigt

För annars kan du inte skapa och ha roligt

 

Är det inte konstigt

Att experten också tycker att

Nyckeln heter tråkigt

Men att den öppnar, inte låser

 

 

 

x

Av stannahar - 24 februari 2017 15:59


Britt, du var för mig


En tydlig vuxen


En pålitlig vuxen


En vuxen som jag kunde se


Med mörkt hår som du lagt upp med papiljotter


Så det fick volym


Lite överbett


Och du kunde öva danssteg över mattan i sovrummet


Du dansade jättebra



Du ville inte att jag skulle dö


Du kunde säga något om mig


Som att


jag ville ha varmt vatten när du tvättade mitt hår


jämfört med vad min syster – kallt – och min bror – mittemellan -


ville ha


När jag hade hjälpt dig i köket sa du tack och ibland


Det var redigt å daj Lotta!



Vi flyttade in till stan och du och din son följde med


I det nya huset sov jag och han i samma rum


och du i rummet intill med öppet valv in till vårt



När jag börjat skolan och pysslat saker till julklapp


Visste jag inte vem jag skulle ge det finaste,


dig eller mamma


På kvällarna låg jag och grät när jag försökte bestämma det


Det var ett för svårt beslut


Jag ville inte att du skulle bli ledsen


om mamma fick det finaste


Och mamma fick inte heller bli ledsen


ju



Hur löste jag det?


Jag tror att mamma fick det finaste


För dig träffade jag ju på dagarna


Och mamma skulle jag aldrig kunna gottgöra


för att jag satt henne på andra plats


Dig kunde jag alltid gottgöra


Jag litade på vår relation så mycket


Och litade nog inte alls på mammas och min


För den fanns ju inte


Bara i min fantasi


Och det visste jag fast jag inte tänkte det



x

Av stannahar - 21 februari 2017 18:23


Noboooooody knows


The trouble I’ve seen


Din basröst satte mina trumhinnor i häftig rörelse


Tyvärr kunde du inte hålla tonen i denna fina negro spiritual-sång


Det visste inte jag för jag hade bara hört dig sjunga den


Och det gjorde du ibland varje dag


Det var tryggt att du lät lite


En pappatjur som mullrade till då och då


Från fåtöljen i sitt hörn


Så att flocken blev lugn och gjorde vad den skulle


En pelare i min sal var i alla fall på plats


Ljusblå med marmorering i guld


Jo, du hade lite dålig smak


Sammanfattningen av dig kunde bli


Tondöv farbror med tjock guldkedja



x

Presentation


Skrivförsök enligt Skrivpuff på Blogspot

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards