Närsynt har jag alltid arbetat

Broderat ett stygn i taget och

När det var klart genast börjat med nästa.

Ibland slets tråden av så jag fick

Fästa på undersidan och

Ta en ny tråd

Som även den tog färg av

Allt jag andades in, av

Barnen i min vård, av

Det som bara måste göras

Nu har jag kommit ganska långt

Och fortsätter på samma sätt som alltid

Ser aldrig tillbaka för

Om det inte blev fint vill jag

Inte se det och om det

Blev fint så var det nog bara tur

Så konstigt då när ibland

Trådarna drar så jag måste

Märka vad som händer och

Jag skymtar de vackraste, mest rörande

Livfulla, självgående varelser

Vilken svår och vuxen sak

Gränsen är för oss

Den betyder ju

Att något måste sluta

När vi drar en gräns

Så hamnar något innanför

Något som blir skyddat

Från iskalla nordostan

Där växer det sig kanske starkt

Blommar och ger frukter

Kanhända lutar jag mig

Mot muren, låter solen

Värma mig i lä?

Men för att det ska hända

Måste jag bestämma

Att något i mitt liv

Blir utestängt för alltid

När blir jag mogen nog

Att kunna dra den gränsen?

Du kan inte vila dig frisk

Säger doktorn

Men vila är ju allt jag vill

Vissa dagar

När känslorna tagit över hela mig

Sömnlöshetens klor gör mig illa

Och ingen plats finns kvar

Att agera på

Får man inte gömma sig

Under täcket då?

En annan dag

Jagar ovissheten ut mig

Längs gatorna

Med en sladd från varje öra

Lyssnar jag på en rolig pod

Eller pratar med en vän

För att slippa ensamheten

När sorgen tornar upp sig i magen

Som en jäkla sjunde våg

Då vet stegräknaren inte till sig

Inte doktorn heller

Är du en snällis?

Som bara frågar hur andra mår

Erbjuder ditt hjärta

Upplagt på en flotte

Skjuter du det över forsen

Genom brus och dån

Ser det aldrig igen

Saknaden svider i bröstet

Men du ler ändå

Det var ju ditt eget fel

För ingen väntar sig ett sådant offer

Ingen skulle göra det

Längta så

Ge upp allt sitt eget

För så oviss återbäring

Bara den

Som känner vågorna

Störta över sig

Hoppas att du hör när jag bultar

Och vill bli insläppt

Hoppas att du hör och förstår

Att du måste öppna

Att jag har ett trassel som du måste reda ut

Som nudlar på en tallrik

Med hjärtsås på

Vem ska annars ta hand om det?

Vem ska annars ta hand om mig?

Jag trodde på människan, på var och en

Vår vilja att vilja väl

Flockdjurets omsorg om de andra

Var väl ett slags positiv egoism

Räckte som försäkran, ett ljus

I illdådens svarta fönster?

Mitt tunga, tunga hjärta

Gav nyss upp inför

Vikten av social kontroll

Vad gör vi när ingen ser?

Stjäl vi godis när mamma går ut ur rummet

Maskar vi på jobbet när chefen inte är där

Dödar vi varandra mellan fyra ögon

När inga vittnen finns?

Jag har ett behov

Du finns i mitt liv

Min längtan och lust finner strängarna

Som gör toner i din klangbotten

Under dina händer sätts jag i svängning

Enstaka gånger

Tillsammans skapar vi

Lyssnar och dansar

Vi är varandras instrument

Vi var varandras instrument

Jag vet, jag har gått på fel vägar

Men jag hade bara min karta

Och där var inte de bra utsatta

Det försöker jag acceptera

På söndagar, heta, sommarstadstomma

Svidande fördömd

För allt jag lät bli att hjälpa dig med

Steg jag in under valven

Doften av gammalt trä och murbruk

Kanske var det bara jag i min bänk

Ibland någon mer

Musiken, psalmernas noter jag försökte följa

Texterna, bönerna

Nådde mitt dåliga inre

Smekte det hårda, löste upp krampen

I varma, förlåtande tårar

Varje söndag den sommaren