För mig känns det plötsligt:

Att livet inte bara öppnar sig

framför oss som en utbredd, rödrutig duk i det gröna

där alla får smaka av sallad, goda röror och pajer.

Den fräkniga ungen, gubben i hatt och tanten som tittar fram bakom det svarta floret

tar varsitt finger och sticker ner i valfri skål.

Några tyckte inte att det var bra.

Kanske inte gillade fräknar?

Gubbar?

Sörjande tanter?

Allt det där slipper de nu,

de få som fått tillstånd att ha picknick bakom det nya staketet

som de kallar Valfrihet.

x