Hand i hand går vi uppför backen i den svarta sommarnatten. Innan gatlyktans sken når oss ser vi absolut ingenting, och för att inte tappa bort varandra måste vi hålla händer. Väntar man till efter skräckfilmen med att ta upp mjölkkannan till bondgården får man väl skylla sig själv. Vore toppen om vi slapp bli levande begravda bland träden i kröken bara. Budskapet i filmen gick tydligt fram trots en mini-tv med svartvit, kornig mottagning. ”Sjung!” uppmanar du mig. Okej, jag är inte precis nödbedd. Genom vägkröken i uppförslutet besvär jag makterna med min smörigaste Elvisröst: ”Oh baby let me be, your loving teddybear”. Jag väljer en glad låt för att ta udden av mörkrädslan.

Efter kröken börjar vägen bli belyst, och vi ser var vi sätter fötterna. Vi går förbi missionsängen, där ett tält för gudstjänst sätts upp några gånger varje sommar. Så är vi framme vid bondgården. Hunden väcker som vanligt vartenda levande kryp mellan Ugglarp och Olastorp när hon skvallrar om att vi kommer så här sent. Med ett torrt skrammel hamnar kannan på mjölkbordet, och vi vänder hemåt, nedåt. Fönstren i vårt torp syns här uppifrån som gula fyrkanter. Men de försvinner snart bakom en kulle, och så är det åter beckmörkt. Vi tar varandras händer igen men nu är vi alldeles tysta. Vem behöver Elvis egentligen, när vi har varandra? Nästa dag läser vi att han är död.

x

 

B i r g i t t a

11 mars 2017 12:31

Slutet! tog andan ur mig ... men hela vägen igen hade jag hög igenkänningsfaktor och minnen dök upp ... himla bra!

http://birgitta.live

stannahar

13 mars 2017 19:41

Åh, tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...