Sedan jag mötte dig och andades in din suck. Sedan du såg mig drog jag ner rullgardinen ‑ som ditt ögonlock när du blinkar ‑ mot allt annat.

Jag drog ner den mot gatan, mot ljuset, mot bullret och affärerna. Mot mormor och grannen. Mot beach 2017 bikiniformen. Mot att svara på alla jävla e-mejl, mot jobbet som jag inte behöver längre.

Så att jag skulle vara förmögen att leva i mina lymf- och blodbanor, släppa in din puls och dansa hela dygnet.

x

 

B i r g i t t a

7 april 2017 23:03

Jag gillar ditt brutala sätt att skriva med metaforer - mycket intressant!

http://birgitta.live

stannahar

10 april 2017 12:10

Det gläder mig mycket, tack Birgitta!!

 

Ethel

8 april 2017 14:09

Håller med Birgitta! Bra!

http://http:/tittelina.blogspot.com

stannahar

10 april 2017 12:09

Tack Ethel!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...