Jag föddes inte utan färger. Tabula rasa säger dom men nej, vi föds med färger och former ändå. Det var senare som det hände. Läckaget. Utan dig, ditt skratt och din värme, är jag grå. Känner du mina tentakler, hur de växer ur mina fingertoppar och omsluter dig? Hur jag lever av dig som parasiten av värddjuret?

x

Jag har varken klänning eller högklackade skor i dag

Kvinnlig fägring har jag alltid misstrott

Blängt på den som på en hägring

Rakt framför ögonen ser jag i stället min ungdom

Han har bukig panna och klara ögon

Gyllene lockar leker sig ner mot de tunna, raka ögonbrynen

Munnen är bred men sluten

Har ingen brådska att avslöja sina hemligheter

En annan tid ska han tala

Nu visar han bara hur ung jag var

Den spröda hyn, dragen, jag sträcker ut handen

Mot bilden, så nära du är

Fastän femtio år bort

xxx