Såg du blomman vid vägen?

Eller gick du och snyftade med röda skavsår?

Eller fäste du blicken så långt bort som möjligt?

Eller hade du ont i magen på väg till skolan?

Den tysta blomman står vid sidan.

Skänker lycka åt den redan lycklige, som inte behöver skynda sig.

 

Pärlan

7 september 2016 13:06

Sorglig text, känns som krass verklighet. Den som har ska få. Bra skrivet!

stannahar

8 september 2016 11:23

Tack. Ofta är det nog så.

 

Grå Papegoja

7 september 2016 15:44

Tycker speciellt om den lycklige som inte behöver skynda sig.

stannahar

8 september 2016 11:23

Den är avundsvärd.

 

Ethel

7 september 2016 16:15

Ja det gäller att se sin omgivning. Både naturen och medmänniskorna. Fint skrivet.

http://http:/tittelina.blogspot.com

stannahar

8 september 2016 11:25

Tack, ja då lever man mer.

 

skymning

7 september 2016 20:47

Att verkligen "se"är något väldigt speciellt. Fint beskrivet!

stannahar

8 september 2016 11:24

Det är nästan det som är att leva. Tack!

 

B i r g i t t a

8 september 2016 00:13

Åh så mycket som ryms i din text!

http://birgitta.live

stannahar

8 september 2016 11:26

Tack så mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...