Den dag jag slipper tänka

är en levande dag

Då möts vi

i våra sinnen

Ser dig genom fingertopparna

Andas in dina lockar genom näsan

Hör din varma puls i mitt bröst

x

Ger och tar gör vi varje dag. Balansen håller vi noga reda på, och märker så fort det tippar över. Nej, nu har du bjudit mig en gång mer, så det är min tur att betala. Nej, jag tömde diskmaskinen i går, så jag slipper i dag. Vågskålarna ska hamna på samma nivå när dagen är slut.

Om en ger mer än en annan så är förhållandet ojämlikt, en hierarki. En förälder är mäktigare än barnet, en rik person har någon som är beroende av den, en frisk hjälper en sjuk, en stark lyfter åt en svag. Här ligger svagheten, maktlösheten, fattigdomen och sjukdomen i ena vågskålen och kompenserar för det vi inte ger tillbaka. Vågskålarna väger jämnt när dagen är slut, även då.

Jag tycker att vi är duktiga på det där, vi människor. Vi är bra på att hålla sams, att hjälpa den som behöver, att vårda. Det är bara undantagen som lyser i neonfärg, fast de är mycket färre. Det gör mig glad.

x

Kan inte se en katt utan att bli ledsen. Vad gör du här hos oss? Du är ett djur, du vill vara med de dina, inte ligga på vår soffa och sova bort ditt liv i värmen från elementet.

Kan bara tänka på hur egoistiska vi är som domesticerade dig. Kaniner i en bur är förstås ännu värre. Hjärtat kramas åt när jag ser pälsbollar bakom galler. Ibland, när barnen är på rätt humör, får de komma ut och bli kelade med.

Hade katt som barn, Pelle. Han rymde. Pappa kom hem en dag och såg Pelle som ett plaskvått, svart streck försvinna mellan buskarna i trädgården. Han gick in i huset och där stod jag och brorsan, fyra år, i dörrhålet till köket.

- VAD har ni gjort? frågade han, för en gångs skull lite strängt. Jag tog bror i handen och sa:

- Vi har inte rullat katten i Surf!

x