Livets ständiga kast mellan hett och kallt

Mellan intensiv uppfyllelse och raka motsatsen

Den att bli utslängd i en snödriva utan barmhärtighet

Har slitit på mig

Det tempererade tillståndet

Uppnådde jag aldrig

Men nu har tiden svept med mig dit

Och jag kan rapportera från ljummet vatten

Att jag desperat söker efter heta strömmar

Att förloras i

Även om det slutar i övergivenhetens iskyla

När jag var liten och de vuxna sa

Att något hade funnits i många år

Var jag en liten kork som flöt

I det stora tidshavet

Många år

Sträckte sig bakåt, under mig,

Runt mig

Bar mig tryggt

I dag när jag själv säger

Att något funnits i många år

Har synvinkeln mystiskt ändrats

Vattnet som omger mig blivit mycket mindre

Eller är det jag som blivit större

Så att jag ser stränderna nu?

.

Tårna sticker ut över kanten

Ovanför en malström

Av okänt innehåll

Färger och ljud

Säkert konstig temperatur också

Nästa steg blir ett steg tillbaka

Det knakade i ån när isblocken lossnade

Efter så många år av permafrost

Äkta värme löste upp skalet

Skyddslöst rusade vattnet fram

Fiskar hoppade, hittade mat

Men maskarna var giftiga så det du såg

Var abborrens buk som flöt upp

Var det då bra eller dåligt att isen lossnade?

Vilket hederligt, helsvenskt ord

Inget ”perspektiv” här inte

Påminner mig om pappa

Som ofta sa det

Med nedhalkade glasögon

Kikande upp på mig ovanför skalmarna

Han ville alltid vara vetenskaplig

Och se saker från olika håll

Tror jag ärvde den önskan

Synvinklar gör livet rikare

.

Det är tungt nu

Var något som du hörde ibland

La huvet på sned

Jobbigt för dig!

För visst låter det jobbigt?

Tungt

Ljuva, grymma oskuld

Det visade sig att

Du inte hade en jävla aning

.

Tillbakalutad i en bekväm stol

Bakom mig löddrar hårfrisörskan upp min långa hårman

”Samhället har inte plats för sjukdom”

Säger vi

”När jag var liten skulle man vara hemma tre dagar

efter att febern gått ner”

Mjuka fingrar drar lagom bestämt över hårbotten

Vi tystnar och upplever det

.

Att ha fönsterplats kan kännas som att färdas i en livmoder

Omsluten som jag är

Högt ryggstöd både bakom och framför mig

Bordet nedfällt över knäna

Den som sitter bredvid har öppnat sin laptop

Min axel vilar mot fönstret

Där världen finns men inte känns

.