Långbent valkyria med perfekt lagt hår

Röda naglar

Mejkat ansikte

Marin byxdress

Fäller avgöranden om dem som går förbi oss

Där vi sitter på NK:s restaurang

”Titta, det ser ju taskigt ut!”

”Har du sett?”

”Herregud!”

”Vad tycker du om den här?”

Hon pekar på sin kavaj

Eller på sin blus

Eller på sina skor

Eller på sin väska

”Snygg eller hur?!”

Skyggt tittar jag upp i spegeln bakom henne

Svaret kommer automatiskt entusiastiskt

”Ja, jättesnygg!”

Glädjen över ett ord

Chocken över ett annat

Lättnaden över att slippa se vissa ord

Ångesten när jag ändå råkar se det

Euforin som sitter i ända tills något nytt inträffar

Ångesten som gör mig sömnlös, upplöst i tårar

Sviken, besviken, hånad, ignorerad

I behov av kristerapi

Livet omkring mig faller undan i betydelse

I fokus lyser bara en vit fågel på blå botten

Det är sociala medier för mig

Vad är det för dig?

Vägen gick undan poesi

Vallmo, blåklint, höga gräsvippor

In på Kallafaktagatan

Utan dig

Utan dig

Möts asfalten, trottoaren

I horisonten till en spets

Av mörkt grått, ljust grått

(det ljusa är gråt)

Inte nu

Inte i morgon

Inte ens snart

Kanske jag hittar tillbaka

Men aldrig till dig

Mästare i överlevnad

Medaljen hänger ganska tungt i dag

.

Tog emot livet i går

Veka kronbladens längtan

Förnam solen

Vinden, regnet, kylan

Bina

I dag pågår läkning

Under slutna foderblad

.

Ibland handlar hon utan att tänka

Ibland kommer känslan först

En iskall vak som ingen annan hoppar i

Hoppar hon i

Längtade så efter vattnet

Efter hoppet

Att temperaturen fick vara vad den ville

Svindlande överlämnad åt sjön

Fick hon snabbt kravla sig upp igen

Inte så pigg

Vilken tur att det finns filtar

Och andra människor

Som vill lyssna

Vågar hon någonsin göra om det?

Eller blir resten av livet levt

På land?

.

Gick väl där och gjorde vad jag brukade

Det mesta handlade om att sova, äta, gnälla och leka

Anpassa sig till det som var

Finna sig

Frysa

Att en ny människa kommit

Som fortare än jag anade började krypa och gå

Slänga sitt gipsade ben framför och bakom sig

Jag tittade misstroget från mitt hörn

Hörde föräldrarna utbrista

Lillan är otrolig!

Så lättimponerad var inte jag

Så dum och glömsk var inte jag

.

Jag älskar att knyta knutar

Det är det bästa jag vet!

Två ändar möts i ljuv förening

I alla fall i en fast förening

Om du kan din råbands

Hur mycket andra än rycker i tåtarna

Upplöses de inte

Jag älskar att lösa upp knutar

Skänka återhämtning, ge luft och plats att andas

Till rep som fastnat i kramp

Jag hatar att knyta knutar

Stoppa upp ett snöres böljande lek i vinden

Jag hatar att lösa upp knutar

Döma varje del till evig ensamhet

(Jag såg filmen Aniara i går, kan rekommendera den!)

Ombord på Aniara

Förs vi

Mot okänt mål

Om det ens finns något mål?

Var och ens slutstation är dock känd

Och inte stämd i dur precis

Vi har inte kontroll över vare sig

Universums eller vårt eget öde

Så lite kan vi styra

Fast vi lägger all

Precis all

Vår tid på just det, att

Lägga tillvaron tillrätta

Sköta oss

Sköta varandra

Planera, hoppas, längta och vänta

På det vi tror ska hända

Terrorism i vårt köpcentrum

Påminner mig:

Du kontrollerar ingenting