Alla inlägg under mars 2019
Jag kanske inte var ditt fan
Jag kanske var i fel ålder, på fel plats
För att lyssna på dig när du var stor
Och glad, och levande och fin
Kanske jag var ute på en lång promenad
Miltals från skörheten
I att vara kvinna
Det var där du vågade vara
Inte jag
Jag slapp en del på grund av det
Men missade att hålla om dig
När vi båda behövde varandra
Scenen:
Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa.
Runt människan ligger kläder utspridda.
Brödsmulor och en använd tekopp på bordet.
Tv:n mittemot soffan är på.
I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor.
I dörröppningen står en partner.
Bakom partnern tittar två barn fram.
Allt, precis allt i scenen
Är täckt med grått damm
Även de i dörröppningen
Även personen i soffan
Det enda som är skinande blankt
Med silver och rött på etiketten
Är vodkaflaskan som
Den i soffan stirrar på
Sträcker sig efter den
Ljudet när korken skruvas av
Rösten, också den täckt av damm
Blicken fäst på etiketten:
”Ville ni något?”
Barnet som inte fick vara med och leka
Hade inte orden
Bara skammen
Skolans resursteam fick aldrig veta
Är det så mycket lättare för en utfryst femtioåring
Med alla sina ord
och specialutbildad personal
på arbetsplatsen
Om vi är styrda inifrån
Att göra så lite som möjligt
För att spara energi
- människan är av naturen lat -
Och också styrda
Till att ha kontakt med så många
Vi bara orkar och kan
- människan är ett flockdjur -
Så borde vi leva i paradiset nu
Framför varsin skärm
Stilla, förutom ett klickande finger
- det är bara vår tidsaxel som rör sig -
Medan dagarna och nätterna
Solen och månen
Osedda uppför sitt skådespel
Genom ett fönster
Såg vi på varandra
Så länge, så ömt
Att vi inte kunde motstå
Utan pressade båda till slut
Från varsitt håll
Handflatan mot rutan
Som sprack
Snabbt tog vi tillbaka
Det sårade blödande
Var för sig
Var för sig
Närsynt har jag alltid arbetat
Broderat ett stygn i taget och
När det var klart genast börjat med nästa.
Ibland slets tråden av så jag fick
Fästa på undersidan och
Ta en ny tråd
Som även den tog färg av
Allt jag andades in, av
Barnen i min vård, av
Det som bara måste göras
Nu har jag kommit ganska långt
Och fortsätter på samma sätt som alltid
Ser aldrig tillbaka för
Om det inte blev fint vill jag
Inte se det och om det
Blev fint så var det nog bara tur
Så konstigt då när ibland
Trådarna drar så jag måste
Märka vad som händer och
Jag skymtar de vackraste, mest rörande
Livfulla, självgående varelser
Vilken svår och vuxen sak
Gränsen är för oss
Den betyder ju
Att något måste sluta
När vi drar en gräns
Så hamnar något innanför
Något som blir skyddat
Från iskalla nordostan
Där växer det sig kanske starkt
Blommar och ger frukter
Kanhända lutar jag mig
Mot muren, låter solen
Värma mig i lä?
Men för att det ska hända
Måste jag bestämma
Att något i mitt liv
Blir utestängt för alltid
När blir jag mogen nog
Att kunna dra den gränsen?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|