Närsynt har jag alltid arbetat

Broderat ett stygn i taget och

När det var klart genast börjat med nästa.

Ibland slets tråden av så jag fick

Fästa på undersidan och

Ta en ny tråd

Som även den tog färg av

Allt jag andades in, av

Barnen i min vård, av

Det som bara måste göras

Nu har jag kommit ganska långt

Och fortsätter på samma sätt som alltid

Ser aldrig tillbaka för

Om det inte blev fint vill jag

Inte se det och om det

Blev fint så var det nog bara tur

Så konstigt då när ibland

Trådarna drar så jag måste

Märka vad som händer och

Jag skymtar de vackraste, mest rörande

Livfulla, självgående varelser