Att gå vägen fram, att inte komma fram, att tappa bort sig själv på vägen. Att varje steg framåt måste betalas med två bakåt, ett av självrannsakan och ett av –förkastelse. Först: Jaha, vad har vi här, och sedan: Nej, det var dåligt, så fick du inte göra.

Egentligen undrar jag varför jag fortsätter att gå, när det blir som ett rullande band som för mig bakåt och gör mig sjuk, av ledsna muskler och hämmad vävnad i kroppen.

Egentligen finns det splitter runtom mig av ett liv som gick sönder och inte kunde lagas.

Men det är inget som du ser, du flanör med blicken framåt. Ens om du hade tittat.

Jag rättar mig där – det är ju så jag gör: Det är inget som jag ser. Splittret finns egentligen. Men oegentligt går jag vidare. Egentligen slutade jag när livet gick sönder. Utan ben stannade jag, och letar med blinda ögon efter det som gick förlorat.

 

Piedra

1 september 2016 16:19

Känner igen mig jättemycket i texten! Att gå vidare som splittrad...
Kram 💕

http://enplatsilivet.blogspot.se

stannahar

1 september 2016 21:26

Ja, det kanske inte bara är jag som går och är totalt i splittror samtidigt ...
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...