Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
När kommer du tillbaka?
undrar jag utanför bilen
du snart ska stiga in i
Du stryker mig över kinden och säger
I övermorgon, det har jag ju sagt
När är det övermorgon?
Är det då oändligt många
outhärdliga ögonblick
efter varandra har gått?
Du kunde lika gärna säga
aldrig
x
Vi steg alla ut på trappan
där våren redan stod och
inte lät sig förnekas.
Det var du med ditt
tjocka, honungsbruna hår och ditt
leende med ojämna tänder.
Mina vitblonda testar
var en trådgardin
jämfört med ditt tunga sammetsdraperi.
Jag klarade också att le.
Ljuset i dina ögon
vågade jag se.
Kärlek dör aldrig
Vi visste inte att den skulle leva.
Du försökte hejda den.
Rullade en cigarett
och sa att du var ful.
x
Jag är så trött
så trött.
Bara då vågar jag skriva till dig, min älskling.
När jag som Moses inte längre orkar
hålla armarna högt,
när jag sänker försvaret och fienden kan komma in.
Då kan jag också komma ut
där vi omsluter varandra på alla sidor.
x
- Tror du på spöken? frågade jag och virade snöret runt tepåsen ett varv för att klämma ut lite mer smak.
Du var tyst en stund, som om det vore en viktig fråga. Jag hade bara slängt den ur mig för att matcha min inre oro och säga något. Det som inspirerat mig var en uppslagen Året runt på bordet bredvid vårt. Där fanns en artikel med rubriken Spökena är mina vänner och en bild på ett gult slott med vit kristyr runt fönstren. I förgrunden stod en kvinna i 40-årsåldern på en grusad gång bredvid en fontän. Hon hade en slankig, laxfärgad klänning och orange pagefrisyr.
- Jag vet inte! sa du till slut på ditt bestämda sätt. Gör du?
- Hö hö, ha ha, nej. Eller, jag vet inte heller men jag har i alla fall aldrig sett något spöke. Mitt flabb mötte ditt allvar, för du log inte.
- Nä men, har du sett spöken någon gång? fortsatte jag och försökte lägga mig på din nivå. Slutade flina.
- Ja.
- Jaså?
- Ja, inte sett men jag har känt något. Det var några år efter att far hade dött. Mamma och jag satt och såg på tv i vardagsrummet och plötsligt såg vi på varandra och sa: Nu gick Harry förbi ute i hallen.
- Jaha! sa jag diplomatiskt och tänkte: Det var inte mycket till bevis, inte. Men okej, vad vet jag? Det är något med dig, min vän och unga moster som får mig att tro på djupet bakom dina mörkbruna ögon. Du tar ställning medan jag håller mig i den skeptiska utkanten och observerar. Och det blir som en rottråd in till livet för mig.
Ja, så åt vi våra bakelser och en vecka senare var jag ensam för du hade åkt med ditt allvar och lämnat mig riktigt ledsen. Det var en lycka att kunna sakna någon så.
Vad jag älskade dig.
Lite svårfångad
som alla mina kärlekar
var du och när jag kom och ville leka så ville inte du.
Jag ville busa med dig, brottas och kittlas
som den gången då vi skrattade och tappade tuggummina som vi hade i våra munnar.
Sen hade vi tuggummi i håret så mamma fick klippa av hårtestar för att skilja oss åt.
Varje natt gick du in till mammas säng och jag till pappas.
Jag tyckte nog att pappa var mycket tråkigare än du.
De flesta dagar hade du inget val
utan fick vara med mig
i huset vid åkern och stora vägen där bortom.
Livet kastade sin skugga över rummen där vi byggde vår långa båt
av lego
och hällde ut allt mjöl och socker i vasken
när vi gjorde mat till kaninerna.
Men så såg kärleken ut.
x
Första gången jag lyfte ögonlocken och såg på dig
brände rörelsen i sin djärvhet.
Min blick var så öppen och jag var rädd.
Samtidigt nyfiken på vem du var.
Kanske skulle du bränna mig till aska genom pupillerna!
Men det som svämmade över dina ögon in i mina
Var i stället livets mjuka olja.
x
Detaljer i mosaiken
följer många med näsan intill.
En svart kant,
sen en väg i grått murbruk.
Och så tar en blå bit över.
Ännu en grå väg och så kilar en guldspets sig in.
Jag har aldrig kunnat bestämma mig
om jag vill följa mönstret närsynt
eller stå tillbaka och betrakta
hela världen på en vägg,
.
För mig känns det plötsligt:
Att livet inte bara öppnar sig
framför oss som en utbredd, rödrutig duk i det gröna
där alla får smaka av sallad, goda röror och pajer.
Den fräkniga ungen, gubben i hatt och tanten som tittar fram bakom det svarta floret
tar varsitt finger och sticker ner i valfri skål.
Några tyckte inte att det var bra.
Kanske inte gillade fräknar?
Gubbar?
Sörjande tanter?
Allt det där slipper de nu,
de få som fått tillstånd att ha picknick bakom det nya staketet
som de kallar Valfrihet.
x
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|