Eftersom Eva sovit dåligt på natten steg hon upp senare än vanligt. Morgonrusningen var över, det var tidig förmiddag men den mulna himlen gjorde dagern grå med sitt sparsamma ljus.

Hon gick fram till fönstren i matrummet, som vette mot parken på andra sidan gatan och drog ifrån gardinerna. På motsatta sidan avgränsade orangea koner förbundna med randig tejp ett område av gatan och parken. En lastbil backade upp med en kran på flaket.

- Jag är ganska orolig för trädet, sa hon till sin man, som var tillfälligt hemma.

- Jag också, sa han.

De senaste dagarna hade de var för sig sett hur personer med kamera gått runt det största trädet i parken, som stod rakt framför deras fönster. Den höga linden kändes inte längre så beständig som de hade hoppats när de flyttade in här.

Kranen började veckla ut sig och stiga mot trädets grenar. Gripklon med en såg monterad på sidan styrdes från en panel som satt runt trädfällarens mage.

Inte kan väl ett så stort träd bara sluta finnas? Kan det ens vara möjligt?

När kranen grep och sågade av gren efter gren och trädfällaren så småningom sågat bort kilar längst ner i stammen och bankat in andra, mindre kilar på motsatta sidan förstod hon att det visst var möjligt.

Fast hon inte var redo, fast det inte fick vara sant, så var det möjligt.

Stammen föll på trottoaren med en hög smäll.

x

 

Irrbloss

18 oktober 2016 15:12

Har sett ungefär det här hända utan för vårt köksfönster också. Trädet stod inte precis utanför, kanske tio meter bort, men det var ändå skönt att ha det där. Men så skulle det ner och en wokstuga byggas upp... Tänk att ett träd kan ha en sån kraft!
jättebra skrivet!

http://tintomarareflekterar.wordpress.com

stannahar

26 oktober 2016 14:45

Ja, då vet du hur det känns när något så stort och viktigt bara tar bort helt plötsligt. Tack :)

 

Grå Papegoja

18 oktober 2016 15:34

Bra skrivet! Jag levde mig verkligen in i texten, från grådagern (det är en sådan dag idag, höstens första) till trädet som föll.

http://grapapegoja2.blogspot.se/2016/10/mojligen.h

stannahar

26 oktober 2016 14:45

Tack :) Ja, det var en väldigt grå dag.

 

Ethel

18 oktober 2016 16:36

Ja en grå jämntjock dag även i Göteborg. Jag såg scenen framför mig, när man steg för steg tog död på trädet.

http://http:/tittelina.blogspot.com

stannahar

26 oktober 2016 14:46

Det var lite av en kris att se det.

 

B i r g i t t a

18 oktober 2016 22:15

Så underbart skrivet om ett träd - I just love it!

<a href="https://birgitta.live/2016/10/18/mojligt-fortfarande-faktiskt/">Möjligt fortfarande - faktiskt!</a>

http://birgitta.live

stannahar

26 oktober 2016 14:46

Tack Birgitta :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Ibland spelar det ingen roll hur högt lyckans vingar tog dig Hur många blå dunster ögonen än kasserade in Hur bekräftelsen du fick sprängdes till solar, stjärnor, pärlande gnistregn i ditt hjärta Hjärtat som blev två gånger större av be...

    Jag vill ju vara så djupsinnig Bortse från ytan och verkligen lära känna någon Är det därför som jag är oförberedd På de blixtar som den glansiga utsidan Skjuter i mina ögon Och bara älskar den?     ...

    Jag kan dra fram saker Släpa ut dem i ljuset Skära ut hjärtat, låta dess bultande väta blänka I solens styrka Där stannar min förmåga Där rinner livsblodet ut Jag behöver en snabbkurs I hur jag stoppar åderlåtning ...

    Jag kanske inte var ditt fan Jag kanske var i fel ålder, på fel plats För att lyssna på dig när du var stor Och glad, och levande och fin   Kanske jag var ute på en lång promenad Miltals från skörheten I att vara kvinna Det va...

    Scenen: Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa. Runt människan ligger kläder utspridda. Brödsmulor och en använd tekopp på bordet. Tv:n mittemot soffan är på. I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor. ...