Alla inlägg under oktober 2016
En tidig kväll i oktober satt vi runt ett bord i mahogny och pratade om Gud. Den stora salongen i villan var möblerad med flera sittgrupper från tidigt 1900-tal, äkta mattor och ljuskronor i kristall. Den här gången hade vi samlats i den röda möbeln. Jag satt i soffan, nedsjunken i resårsitsen med en hård broderad kudde bakom ryggen. Samtalsämnet var: Vem är Jesus? Varje vecka hade vi ett nytt tema. Prästen var med men lät oss andra prata mest, sedan han inlett med sina faktakunskaper.
Egentligen betydde sällan dagens tema så mycket, eftersom våra samtal alltid ganska snabbt drev åt sidan och kom att handla om andra saker.
Nu började diskussionen handla om skuld och straff, dit den påfallande ofta halkade ner. Någon sade: ”Får de som varit onda sitt straff någon gång, i detta livet eller efteråt?” Andra hade olika åsikter om när detta straff kommer att avtjänas, och jag kände hur jag blev vanmäktig av otålighet. Jag ville så gärna säga vad jag tyckte. Det kröp i hela kroppen, mest kände jag för att som ett barn i mellanstadiet lägga hela överkroppen över bordet och vifta med armen så häftigt att prästen inte kunde undgå att ge mig ordet.
Givetvis satt jag medelåldersmässigt kvinnligt tyst kvar på min plats. Det var bara pulsen och blodtrycket som var uppe och viftade.
Till slut kunde jag inte vänta längre, utan hov upp min röst när nästa talare knappt hade satt punkt. Jag sade något om att det inte är människors sak att döma, att vi enligt Paulus ska hata synden men älska syndaren. De andra verkade sitta lugna och lite avmätta, som om de kunde stå ut med att lägga skuld på någon utan att hela världen blev svart. De verkade inte ha en medeltida trébuchet i magen som sköt pilar över fiendens murar, som jag hade, där jag satt och pratade om försoning.
Jo, en svarade. ”Precis, precis!”, sade han energiskt.
Jag blev så glad att jag också började använda det uttrycket. Vid nästa träff sa jag ”precis, precis!” när jag höll med om något. Det var som att lyfta på locket och pysa ut lite ånga.
x
Att leva gör ont
Varje dag rispar en ny linje i din hud
Varje kväll somnar du skadad
Varje natt vänder blad
Du vaknar varje morgon
Och ser inte längre
Det som skedde på förra uppslaget
Dags att ta nya tag
och leva som du levde i går
Dags att få nya sår
Som är samma sår
x
Livets stig vindlar fram
som en gåta
för den som inte har impulskontroll.
Tvärt svänger den
för att snart ta en skarp vändning
i motsatt riktning.
Den som kan överväga sina beslut
innan hon går
har nog en rakare väg.
x
LIVET, står det på den stängda dörren.
Jag sitter i väntrummet. Ljuset här är sparsamt. Knappt urskiljer jag färgen på de stoppade stolarna. Svagt orange glöder i det utbrunna, grå.
Det var längesedan någon visade sig här. Jag minns en sköterska som gick förbi. Doktorn finns därinne men jag har aldrig sett honom.
x
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|