Senaste inläggen

Av stannahar - Söndag 24 mars 18:41



Jag kanske inte var ditt fan

Jag kanske var i fel ålder, på fel plats

För att lyssna på dig när du var stor

Och glad, och levande och fin


Kanske jag var ute på en lång promenad

Miltals från skörheten

I att vara kvinna

Det var där du vågade vara

Inte jag


Jag slapp en del på grund av det

Men missade att hålla om dig

När vi båda behövde varandra




ANNONS
Av stannahar - Torsdag 7 mars 19:29



Scenen:

Ett hem. Ett vardagsrum. En soffa. En människa.

Runt människan ligger kläder utspridda.

Brödsmulor och en använd tekopp på bordet.

Tv:n mittemot soffan är på.

I fönstret slokar en palm som inte fått vatten på flera veckor.

I dörröppningen står en partner.

Bakom partnern tittar två barn fram.

Allt, precis allt i scenen

Är täckt med grått damm

Även de i dörröppningen

Även personen i soffan

Det enda som är skinande blankt

Med silver och rött på etiketten

Är vodkaflaskan som

Den i soffan stirrar på

Sträcker sig efter den

Ljudet när korken skruvas av

Rösten, också den täckt av damm

Blicken fäst på etiketten:

”Ville ni något?”




ANNONS
Av stannahar - Onsdag 6 mars 08:29



Barnet som inte fick vara med och leka

Hade inte orden

Bara skammen

Skolans resursteam fick aldrig veta


Är det så mycket lättare för en utfryst femtioåring

Med alla sina ord

och specialutbildad personal

på arbetsplatsen




Av stannahar - Tisdag 5 mars 10:31



Om vi är styrda inifrån

Att göra så lite som möjligt

För att spara energi

- människan är av naturen lat -


Och också styrda

Till att ha kontakt med så många

Vi bara orkar och kan

- människan är ett flockdjur -

Så borde vi leva i paradiset nu


Framför varsin skärm

Stilla, förutom ett klickande finger

- det är bara vår tidsaxel som rör sig -

Medan dagarna och nätterna

Solen och månen

Osedda uppför sitt skådespel




Av stannahar - Söndag 3 mars 19:07



Genom ett fönster

Såg vi på varandra

Så länge, så ömt


Att vi inte kunde motstå

Utan pressade båda till slut

Från varsitt håll

Handflatan mot rutan

Som sprack


Snabbt tog vi tillbaka

Det sårade blödande


Var för sig

Var för sig




Av stannahar - Lördag 2 mars 22:32



Närsynt har jag alltid arbetat

Broderat ett stygn i taget och

När det var klart genast börjat med nästa.

Ibland slets tråden av så jag fick

Fästa på undersidan och

Ta en ny tråd


Som även den tog färg av

Allt jag andades in, av

Barnen i min vård, av

Det som bara måste göras


Nu har jag kommit ganska långt

Och fortsätter på samma sätt som alltid

Ser aldrig tillbaka för

Om det inte blev fint vill jag

Inte se det och om det

Blev fint så var det nog bara tur


Så konstigt då när ibland

Trådarna drar så jag måste

Märka vad som händer och

Jag skymtar de vackraste, mest rörande

Livfulla, självgående varelser




Av stannahar - Fredag 1 mars 10:06



Vilken svår och vuxen sak

Gränsen är för oss

Den betyder ju

Att något måste sluta


När vi drar en gräns

Så hamnar något innanför

Något som blir skyddat

Från iskalla nordostan

Där växer det sig kanske starkt

Blommar och ger frukter

Kanhända lutar jag mig

Mot muren, låter solen

Värma mig i lä?


Men för att det ska hända

Måste jag bestämma

Att något i mitt liv

Blir utestängt för alltid

När blir jag mogen nog

Att kunna dra den gränsen?




Av stannahar - Torsdag 28 feb 08:54



Du kan inte vila dig frisk

Säger doktorn

Men vila är ju allt jag vill

Vissa dagar

När känslorna tagit över hela mig

Sömnlöshetens klor gör mig illa

Och ingen plats finns kvar

Att agera på


Får man inte gömma sig

Under täcket då?


En annan dag

Jagar ovissheten ut mig

Längs gatorna

Med en sladd från varje öra

Lyssnar jag på en rolig pod

Eller pratar med en vän

För att slippa ensamheten

När sorgen tornar upp sig i magen

Som en jäkla sjunde våg


Då vet stegräknaren inte till sig

Inte doktorn heller




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se